Jag vet inte riktigt hur man ska tolka "den första kärleken", för enligt mig gills det inte när man var liten och frågade chans på alla till höger och vänster. Så jag antar att det var när jag var 13 år och träffade en kille på nätet som bodde tio minuter bort med tåget här på Lidingö. Vi träffades några gånger och sedan blev vi ett par vilket var rätt nytt på många sätt. Jag var ofta på en annan del av Lidingö, fick lära känna nya vänner m.m. Vårt "förhållande" var väl inte det bästa eftersom att jag blev dumpad varje vecka och sedan ångrade han sig dagen efter, det höll på så ett bra tag tills det tog slut på riktigt. Men jag är inte helt säker på att man kan kalla det "min första" men många av mina vänner skulle hålla med om att det var den första.

Anledningen till att jag relaterar honom till min första kärlek är för att jag var i tonåren och det var inte som när man var liten, jag har haft känslor för honom efter vi varit ihop och träffats senare. Man kände liksom att det fanns något speciellt mellan oss men det har aldrig blivit något mer efter vi gjorde slut på riktigt. Vi är vänner än idag och det är jätte trevligt men vi träffas inte. Vi hade en period 2009/2010 då vi träffades ofta och åt middagar och sånt men det flöt också ut ur sanden efter ett tag. För mig är det ändå skönt att jag kan vara kompis med gamla ex för han är verkligen en toppen vän! Och om du läser detta, du känner nog igen att det är dig jag skriver om så ska du veta att du är en underbart fin vän och det är tråkigt att vi inte ses men jag förstår..