Hur ska jorden kunna bli ett bra ställe om alla bra människor försvinner, jag fattar inte de där. Nu är du borta och jag vet att vi inte pratat på flera år, men jag såg dig många gånger när vi gick i samma skola och då fick jag tillbaka minnena över vad vi har gjort när vi umgicks förr.

Du var en tjej som alltid spred glädje, från första gången jag träffade dig så klickade det direkt och vi hade alltid lika kul med varandra. Sedan vet jag inte vad som hände, varför vi slutade umgås? Men jag är glad över tiden jag fick lära känna dig på.

Jag vet också att livet på sistone kanske inte var det bästa för dig men du levde för livet och för att bli frisk, du var en stark person som inte gav upp, du skulle kämpa och det är beundransvärt. Många skulle inte orka lika mycket.
Jag tänker på dig och har tänt ett ljus för dig som brinner med en stor vacker låga. Du är inte ensam.

Vila i frid Emma.