Mörkret sveper förbi nu och kylan blir allt värre.

Ensamheten finns där när man går igenom mörkret på kvällen.

Tankarna blir allt fler, och man undrar, vad händer här näst?

Minnena från förr finns kvar i huvudet.

De glada dagarna vi har haft tillsammans ligger som en sten i hjärnan.

Kommer det någonsin att bli som förr, eller kommer allting förändras nu?

Man försöker göra allt för att få det man vill ha här i livet.

Men hur många lyckas?

Frågorna finns där, men man får inga svar.

Ensamt går man där utan någon vid sin sida.

Har ingen man kan dela sina tankar med.

Livet tar steget åt det andra hållet, mot den mörka sidan, till slutet.

Man börjar undra ifall någon ska komma och föra en till ljuset igen, men tiden den går, ingen kommer, det svartnar för ögonen.

Och här finns bara du, helt ensam och frusen, förföljd av dina tankar som du aldrig kommer få svar på.