Om man kollar tillbaka i mitt liv så ser man glädje och lycka som inte finns i mig idag. Jag mår dåligt och kan inte förstå varför, något gick fel och det är inget jag kan ändra på. Jag känner en stor saknad efter er alla som stod mig nära förut. Det är delvis mitt fel att jag har tappat kontakten med många av er, men det är ingen som har försökt hitta tillbaka till mig heller.

Jag är inte lika öppen och glad längre så det kanske ändå inte är så kul att vara med mig. Men jag försöker bli den glada tjejen som jag var förut. Men det har uppstått något fel i mig. Jag fattar inte vad det är, jag är så trött på allt.

Jag älskar alla mina vänner så djupt in i det innersta att det inte ens går att beskriva hur otroligt mycket alla ni betyder för mig.

Utan mina vänner skulle jag inte ha någon ork alls, ni lyser upp mina dagar med skratt och underbara saker. Det känns inte som om jag ger något tillbaka till er. Är jag en tillräckligt bra vän för er, gör jag som en vän borde göra.

Jag försöker i alla fall.

Det viktigaste jag vill säga med det här är ju såklart att jag älskar er mina vänner, ni är det bästa jag har. Jag lever mitt liv genom er. Utan er är jag ingen.