Ensamheten är tung att bära, utan er vid min sida finns det inget.

Smärtan tar kål på mig inifrån. Jag klarar inte det här längre. Ingen förstår hur jag känner och mår.

Jag kan inte heller förklara mina blödande sår. Smärtan är obeskrivlig, ni kommer aldrig att förstå.

Dagar och nätter sveper förbi som en kall vind som puttar omkull mig för att jag bara är i vägen.

Det finns nog ingenting som kan hjälpa mig ur det här. Men jag måste försöka kämpa.

Men utan krafter och erat stöd så går det inte.

Jag älskar mina vänner, jag behöver er hjälp.

Förlåt att jag säger såhär, men ni sviker mig hela tiden. Minsta lilla grej och hela min värld går under. Ni FÖRSTÅR inte, jag behöver verkligen er.

Snälla jag ber, ni förstår inte.