Jag är inte glad längre. Vad finns det att vara glad över? Jag känner mig bara så jäkla ensam.
Förstår inte hur man kan säga vissa saker men inte visa det också. Ska det vara såhär tills det blir en ändring, hur kommer man må då? Finns det ingen glädje så finns det väl ingen ork men jag måste för det är upp till mig.
Lite uppskattning är kul om man kunde få lite oftare om dagarna.

Det är så trist att sitta hemma med miljontals tankar som flyger omkring i huvudet som man inte kan dela med någon för att man inte ens orkar. Jag vill inte ha det såhär, jag vill inte stå still, jag vill framåt! Behöver få en vänlig knuff åt rätt håll.

Det är fel! Man skjuter väl inte någon åt sidan som verkligen behöver stöd. Det är i alla fall så jag känner men det kanske inte är så. Hur som helst så är det min blogg, mina tankar och mina åsikter.