..nästan iallafall.
Jag drömde om att jag var med min kära vän Sanna ute i skogen och typ kollade på stjärnorna? Jaopp, eller vad vi nu gjorde. Det kändes nästan lite gay om jag får säga det själv, haha. Det var kolsvart ute men vi trivdes jättebra tills vi hörde massa konstiga ljud runt oss. Sedan kom han fram från ingenstans, vi lyste med ficklampan. Han var så verklig. Han hade varit borta ett tag fast alla sa att han hade lämnat jorden, även vi trodde det. Men det var inte sant, han hade valt att vara borta ett tag och hade fått höra från någon att jag och Sanna var ute i skogen och gick för att leta efter oss. Det var världens bästa känsla att få se honom igen. Vi kunde inte mått bättre än vad vi gjorde just då. Vi var tvungna att säga till alla att han inte hade lämnat jorden utan att han faktiskt fanns kvar bland oss. Alla vart så himla glada, det är så svårt att beskriva hur lycklig jag var.. men jag vaknade och insåg att det bara var en dröm. Vilket gör mig ledsen igen även fast jag vet att han är borta. Men du finns alltid i mitt hjärta och i mina drömmar.. Men den här drömmen var för bra - jag trodde på den.