Jag kan inte tänka längre, tankar blir till fantasier.
Jag vill ha en vändning i livet, och helst nu.
Varför känns det som att jag är utelämnad, bortglömd?
Jag ber inte om mycket, jag ber om kraft. En liten knuff framåt.
Någon som håller upp mitt huvud, ser mig i ögonen, bryr sig.
Någon med de rätta svaren.
Peka vilken väg jag ska gå! Snälla.. Jag kan inte hjälpa mig själv längre.
Kommentarer
Trackback
