Med ett leende på läpparna och hjärtat krossat på mitten vill jag vända Lidingö ryggen och gå mot en annan framtid på en annan plats.


Jag kommer aldrig att glömma de fina minnena jag har från min uppväxt och jag kommer aldrig att glömma de personer som betytt så mycket för mig, som har hjälpt mig, älskat mig, fått mig till den person jag är idag. Jag är er evigt tacksam, utan er hade inte mitt liv sett ut som det gör idag.
Den personen som jag känner mig själv som är glad, påhittig, omsorgsfull och förstående.
Men inte nu längre; Jag kan vara glad men för stunden, jag hittar sällan på någonting som förgyller min vardag. Jag vill mina vänner väl men jag orkar inte lyssna längre. Jag har ingen ork, jag försöker verkligen men jag måste rädda mig själv först.
Det är nog många som har märkt att min energi ligger lågt och att jag oftas tackar nej till saker. Vilket jag egentligen inte borde göra, men jag är verkligen ledsen att behöva säga det, men jag har ingen lust längre...
Jag har inte någon lust att göra någonting numera vilket leder till att mina helger flyter iväg och jag gör ingenting. Till och med mina lärare klagar på mig och säger att jag borde sluta vara så arg och bla bla, men testa själv att vara en tonåring 2010, det är inte lätt. Det finns nog många som håller med mig.

Just nu är min stora dröm att ta studenten,
få andas från skolan, leva för sommaren och ta en dag i taget. Efter sommaren vill jag börja små jobba för att ha en liten ekonomi att leva på medan jag bor hemma och funderar på vad jag vill med mitt liv.. Och förhoppningsvis flyttar jag från Lidingö så fort jag bara kan, för en början på någonting nytt!
Vem vet kanske ändrar jag mig när sommaren är slut? Det är ingen som vet. Kanske vill bo kvar här om det finns något att bo kvar för. Något som håller mig kvar. Det återstår att se.