Att leva utan dig må bli svårt, men nu är det inte svårt det går inte ens att beskriva hur otroligt jobbigt jag har det just nu. Jag har aldrig påstått att jag är en god människa, aldrig! Men jag är inte helt dum i huvudet heller, men jag orkar inte mer nu, jag låter alla vara tills jag går under av smärta. Och du då, jag fattar inte. Det är inte värt de.
Mitt hjärta slog dubbla slag för dig, asså våra tider. Du fattar inte vad du har gjort, jag älskade verkligen dig. Du var seriöst min andra halva, det går inte att leva utan dig.
Det du sa.. jag fattar inte, det är så fel, eller rättare sagt alla saker du sa. Gud hur dum får man bli, jag skulle aldrig i hela mitt liv säga så om dig. Jag ville inte byta bort dig för något i världen, men du kunde slänga iväg mig fortare än kvickt ur ditt liv.
Det ända jag hoppas på det är att du inser, se efter i ditt hjärta och omkring dig, vart du än går. Jag finns där, du kan inte missa mig.
Ja, vad kan man säga, jag är djupt sårad. Jag orkar inte ens gå på egna ben nu, jag kanske kan gå en bit själv men det är inte lång tid kvar innan jag faller framåt. Den dagen är nära.
Jag tänker inte skrika efter hjälp, jag får väl klara mig själv den här gången.

hejdå!