Jag vet inte om folk uppfattar mig som en person som bryr sig om andra eller om folk uppfattar mig som självsik.
Det är synd ifall folk uppfattar mig som självisk, för jag försöker verkligen bry mig så gått det går. Ibland har jag mina dystra dagar då jag inte orkar någonting och ifall någon vill berätta om något tråkigt som har hänt verkar jag ibland ointresserad, men det är bara för att jag själv har mycket att tänka på. Men jag försöker...

Jag har en underbar familj som finns här för mig när det väl gäller och massa fina kompisar som ställer upp, men jag har börjat tänka på att man verkligen måste ta vara på det man har här i livet. Och jag kom på idag att jag och mina vänner brukar inte höras så ofta, vilket är synd! Så jag tänkte det är väl bra om jag börjar höra av mig i jämna mellanrum så att dom vet att jag finns där.
Så det är något jag måste börja göra.. Det är synd att man inte hörs så ofta, det är bara ibland man ses och pratar sen blir det inte av på hur länge som helst. Vi är fortfarande ungdomar, och vi har tid att ses. Men varför händer det så sällan?
Och jag har en underbar pojkvän också, men han har helt fel tidsrytm så när jag är vaken sover han och när jag sover har han nyss vaknat, så det är lite svårt att träffas ibland och det är jätte synd. Hoppas att det löser sig snart så man kan träffas lite oftare. Sen brukar jag vara helt slut efter skolan och det är också otroligt tråkigt, för jag vill kunna träffa min pojkvän och mina vänner.
Sen är det ju den här dumma årstiden som tar kål på alla och man vill bara ligga inne och sova bort allt tills våren kommer igen. Men det kan man inte heller göra. Så nu får vi skita i det hemska vädret och orka ses oftare. Vill inte komma ifrån allt fint jag har i livet. Måste ta vara på varenda liten stund.