Vem är du?

Du säger att du ska göra en sak, men gör något helt annat.

Du kallar mig äcklig, cp, dum i huvudet och ber mig dra åt helvete när du är irriterad på mig.

Det verkar alltid som att det är mitt fel när du väl blir sur och aggressiv.

För när du förklarar så låter det såhär: Du sa, du gjorde, du, du, du...

Då undrar man, men vad gjorde inte du då? Man är alltid två som tjafsar.

Och du säger att jag är dryg hela tiden, att jag blir arg för allting.

Men då undrar jag, vem är det som har gjort så att jag är så då? Inte är det jag. Jag var möjligtvis argare förr än vad jag är nu. Jag mår tusen gånger bättre nu efter jag har gått på BUP och fått hjälp med allt svårt som har suttit i mitt huvud i flera år, sådant som inte alla kan förstå att det är jobbigt att bära.

Jag förstår verkligen inte, hur du kan påstå att jag är allt det där som du säger.

Är det här kärlek? Då måste jag ha drömt att det var något underbart som vi människor inte upplever, för det här vet jag inte vad det är för något.

Du borde tänka mer på vad du ska göra åt att du är så lättirriterad, och vad du ska göra åt dina problem som sitter längst bak i ditt huvud. Jag kan inte hjälpa dig, och jag orkar inte ta all skit längre. Jag blir helt slut av det här... jag orkar inte

Och vet du vad det värsta är: Jag har lärt mig leva med det!

Jag vet att någon dag, kan du som alla andra som kämpar bli bra igen. Ordna ditt liv...